Archive | The Rebel Kid RSS feed for this section

- The Rebell Kid -

17 Jan

Novell skriven av mig Atilio Vasquéz (Copyright Novellen tillhör mig som upphovsman).

The Rebell kid handlar om Adriano Mizzano som hamnar snett in i livet som ett så kallat problem barn,skolan går åt helvete,men hans mamma kämpar på för att Ge sin son en ljus framtid,tills hon själv drabbas av Cancer och livet ändras totalt helt och hållet för unge Adriano.

Kapitel ett: “Tiden rinner ur finns ingen tid att slösa vad är meningen liksom med att leva om man slösar ett värdefullt liv mina tankar,mitt liv,mitt val, Adriano Mizzano det är jag. Jag fattar inte liksom att jag står här vid min mors begravning för alltid varar inget i livet men morsan har lärt mig mycket om livet även om så jag lyssnar sent i livet. Jag lär mig själv livetshårda skola eller det så jag trodde tills nu, jag kan mer än det här men jag vet att det blir långt dit.”

Adriano kysser förväl till sin mor Dora Mizzano och lämnar en ros på graven tystnaden,sorgen fyller den tysta sen sommar kvällen då begravningen äger rum.
Bakom sina svarta pilotsol glasögon som matchade med den svarta kostymen rann det tårar ur Adrianos ögon men den pokerfacen han visade var av sorg i tystnad,ensam barn utan en riktig faders figur i bilden.

22år fyllda levt livet med en cancer sjuk moder, nu vänder allt upp och ner efter år av ansvarstagande vad finns mer som livet kan erbjuda förutom sorg och lidelse,Han kände sin mors sorg ända in till det sista.Han tänder en cigarette efter begravningen vid parkeringen och funderar för sig själv, vad händer nu. Kul har jag aldrig haft tid för,varken fritid.

Adriano var väldigt nära sin mamma som alltid sa ” Det du vill göra och bestämmer för dig för att göra kommer du att lyckas med,Adriano ge inte upp dina drömmar min Son lova mig det”.

Som en blixt slog det till Adriano nästa steg i livet var att följa drömmarna, flytta in Storstan,fixa ett riktigt jobb, fixa en lägenhet och plugga något vettigt.
Helt enkelt byta livsstil, göra något vettigt.Innan mordern insjuknade var Adriano problematiskt utan sin moders stöd hade han hoppat av skolan,dålig kvalité i skolor är ingen nytt de så kallade problem är majoriteten som fläckas ner och ignoreras för dens individens okontrollerade livs situation och ger en dålig in blick i skollivet. Men Adrianos mamma kämpade sin Sons även om hon så var tvungen att gå på flera möten om året, hon var en vass morsa som folk på plats, hon hade bra koll inte på andra utan sig själv och sin sons dåliga skol inflytelse och lärares brist på pedagogik med barn med svårigheter.

Varenda dag var det tjafs och bråk,för Adriano var gatan det ställe man kunde vädra bort problemen ett tag 14år är ingen ålder men redan då kände Adriano ansvar,han såg sin mor kämpa men den rebelliska sidan kallade mera vara ute på gatan,supa,slåss var del av den unge Adrianos vardag tills den dagen då droger började influera in vardagen för polare, röka Hasch var nästa steg för många när langarna steg närmre in i skolgårdarna,dum nog hamnade han i skiten. Skolan blev för mycket Adriano hoppade av, men mamman var på hela tiden efter sin son som tog in han i rehabilitering hon offrade allt för sin son.

Månader gick,åren likaså det var inga lätta år men hon lyckades styra in sin son i rätt riktning,byte stad,miljö,umgänge allt för att Adriano skulle få ett bra start i livet,men i samma skede kom beskedet för Adrianos mamma ( Cancer ) det ordet som får vem som helst att dallra av skräck och döds ångest.
Det kom som en bomb, rollerna ändrades Adriano hade ansvar över sin mamma 18år gammal kom beskedet hennes Cancer var för utvecklat och för agressiv vissa tider var det bra andra rena helvetet. Adriano hade respekt för sin mor allt hon sa var A till Ö för han.

Men att blicka tillbaka blev för mycke för unge Adriano i nutid 22år gammal.
Han satte sig ner i bilen och kastade cigarette fimpen på marken.

Adrianos umgänge såg helt annorlunda mognaden och ansvarstagandet väckte en ny äventyrlig sida, han sa upp sin lägenhet, lämnade sitt jobb, cashade upp pengar bestämde sig för att resa långt vart han skulle spelade ingen roll men Adriano ville se världen. Han behövde ljus i sin gråa livsvardag något som inte funnits i åratal. Han hade ärvt mycket av sin mors lojalitet,artighet,mod,samtidigt en likaväl vacker inre som ett hårt yttre. En människa som klarar av att stå på egna. Adriano visste inte vad en Pappa var i livet  eller hur man förhöll sig till en, det fanns aldrig någon där det tomma rummet av en faders bild delade han med andra problem barn under hans skoltid under de tuffa skolåren dom kallade Adriano för näsknäckaren han knäckte flest näsor under slagsmål lika väl innanför skolgårdarna som utanför han tog inte skit från andra, ungtuppar ville slåss Adriano var född att knäcka näsor. Alla såg upp till Adriano,han var ledaren en kärna till en rad bråk och problem. Det andra inte insåg från de unga perspektiven var att våld var makt en högposition men Adriano var ingen mobbare han knäckte av mobbare han startade inte han eftersöktes av konkurrenter som ville t över hans position.

Ingen tvekan att barnen hade problem av olik slag men det värsta hur illa de vuxna hanterade situationerna ingen brydde sig om problemen med åren blev det bara dyrare det var något Adrianos mamma såg tidigt och ville göra en förändring för sin Sons skull för att kunna ge han en framtid.
Men så jävla tufft var det att bestämde sig för att byta stad rehabilitera sin son för en drogfri och vålds fri livsval i en bättre kommun med möjligheter som nyttar,jobb,utbildning,utveckling,framtid den kvinnan kämpade för sin son.

Likså gjorde Adriano det för sin mor in till det sista stunderna på begravningen.

Inombords grät han högt medans hans focus var att blicka framåt tänka positivt denna dag var väntad som oväntad men att saker o ting är gjorda ger en inre  fred som inte kan förklaras med ord.

Senare samma dag träffade Adriano sin närmsta vän Gustavo han var från Cuba en avslappnad livsnjutare som gillade det goda av livet lite mera åt hipster hållet. Tillsammans kunde chilla och snacka vettig skit med varandra utan att behöva dölja sitt riktiga jag vilket de ändå aldrig gjorde, två starka individer med riktade mål i livet.

Adriano: ”  Gustavo jag tänker lämna Sverige och se världen sedan för att sedan följa mina viktiga drömmar som ett riktig jobb,köpa eget hus,hitta en fru och bli en pappa en roll som jag vet lite av men jag tvekar inte på att jag kommer bli världens pappa.”

Gustavo: ” Jag gillar det sättet du tänker men tänk noga först, det är stora steg du tar , mannen med stora visioner det är du Adriano du är en grym jävel som vågar följa dina drömmar”

Gustavo rökte sin cigarr och klappade sina händer av glädje och gav Adriano en ordentlig kompis kram och ett hårt handslag medans han sa: ” Glöm var du kommer ifrån och vem du är Adriano du är en kung som styr din egen tron, mannen, du är en tuff jävel men ett helvetes grymt bra vän som vara livet ut! “

Adriano: ” Jag ska tacka dig för att du lärt mig njuta mer av livet även som så under de tuffa tiderna då jag tog hand om min mor, du är en sann lojal vän Gustavo”

Vänskapsbanden  mellan Gustavo & Adriano var som ihopsytt. De satt ett bra tag vid klipporna vid sjön och talade tillsammans och tände en brasa grillade, drack några folköl och njöt av livet sen sommar kväll natten var ung och soljuset lika starkt.

Adriano tittade ut på sjön och visionerade in i sin egen framtid han såg ett ljust framtid,en framtid med inre fred,framtida resor världen öcer som fyller tomma rum med goda minnen.

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

Join 1,820 other followers